Fredrik Björn

Gud vad kallt det har blivit ute på sistonde, det känns som att den "riktiga" vintern är på väg nu, i mars liksom, hallå, lite väl sent för det... nu ska ju våren komma, men det märks genom att solen går upp tidigare och lägger sig lite senare på kvällen. 

Jag står utanför tunnelbanestationen och väntar på att min kompis ska komma och hämta mig, tydligen så har hon inte märkt av att jag messat henne en massa gånger om vart hon är och så vidare.  Till slut så ringde hon upp mig och mötte mig, vilken tur jag hade att jag inte blev ståendes i kylan, till att bli en snögubbe.

Nu kom vi in i hennes varma men stökiga lägenhet, men hon hade varnat mig om detta, och började genast städa när vi kom in, kuljul!

Men efter det så började vi prata en massa skit när min kompis direkt frågade mig en personlig fråga, och det var om det inte gör ont när killar har analsex. Och jag svarade med att det kan hända ibland att killar kan få det ont, när man väl har analsex. Alla killar är olika uppbyggda i anus, därmed så har vissa killar lättare att få in den än andra har, samt om man är erfaren. Och man brukar också tala om 15 sekundersregeln, eller vad den kallas för, då man måste vänta i 15 sekunder tills ringmuskeln har vant sig vid att någonting försöker komma in, annars brukar det annars bara komma ut en massa saker, som vi inte ska gå in på, men du vet vad. Så ringmuskeln är inte van vid det om det är första gången, eller om man är nervös.
Så svaret på den frågan är nog att vissa har lättare att ha analsex, genom att ta emot, som vi kallar för (passiv) medan den andra är aktiv. 

Och det finns ett tips på hur man kan göra så att ringmuskeln blir van och det är att stimulera den själv, se hur man kan få till det på egen hand innan man har analsex. 

Sen så har vissa av mina tjejkompisar sagt att det inte är så skönt att ha analsex, men det kan nog bero på att G-punkten inte sitter där bak hos tjejjerna, men det gör det för killarna, om du inte visste det.

// Fredrik Björn
 

Vem önskar sig inte all lycka i världen, att man ska känna sig betydelsefull och omtyckt? Det är detta som alla strävar efter idag, verkar det som, det gör jag i alla fall.
    Man vill höra fåglarnas vackra sång under en varm och solig dag på stranden, i hand tillsammans med sin själsfrände under solnedgången, eller?
             Man vill inte vara ensam, så är det bara. Singellivet må vara en del av livet när man får festa och strula med vem man vill, utan att tänka på vad någon annan tänker och tycker om en. Vill man verkligen leva så hela livet ut?

Jag har själv känt att mitt öde är att skapa familj tillsammans med min framtida partner och leva lyckliga i alla våra dagar, som det är i sagorna. Men varje saga har sin början och sitt slut och man har ingen aning om vad som kommer att inträffa förrän man har bläddrat förbi några sidor. Det är då man märker vad som händer i ens liv. "Kärleken, den är bara löjlig" sa en av mina vänner till mig en dag när han hade gjort slut med sin flickvän. Jag vet inte vad som egentligen hade hänt mellan dem, men han hade något i sitt uttalande som var av värde för oss andra som han bryr sig om. Att han inte vill att det ska hända oss, det var i alla fall så jag uträknade hans mening.

Ska man verkligen
tro att kärleken är bara löjlig, och att den bara är tillfällig och inte varande? För man brukar ju säga att "man har kvar sina vänner livet ut, medan kärleken kommer och går". Är det verkligen så? Jag vill inte att det ska vara så, för jag tror att det finns en för oss alla där ute i världen, men det tar nog tid att finna "den rätte".
   Har du någon gång tänkt att du inte vill vara ensam? Den som inte har någon på sin sida på hela jordklotet? Detta är nog vad vi är rädda för idag. Vi är rädda för att stå på våra egna ben, ibland så vill man bara ha någon att luta sig emot, när allt känns som ett rent helvete för en.
     Om man har varit singel i ett antal år så förstår jag att man kan bli desperat av lite "love" som min väninna brukar säga till mig, och det är förståeligt.
Som sagt, så vill man inte vara den mest ensammaste i världen, och vare sig vad alla andra säger till mig, så har jag fortfarande ett litet hopp kvar av kärleken, för man vet aldrig vad som döljer sig runt hörnet.

// Fredrik Björn

Nu är det dags att påbörja mina nya krönikor som ska publiceras här hade jag tänkt, (hade tidigare publicerat dom på punktSE hemsida) men nu vill jag ha en blogg istället där jag kan få ha allt på en egen sida.

Annars kan ni gå in på PunktSE hemsida och söka upp mina krönikor där, www.punktse.se

På min blogg kommer jag mest skriva om kärlek, sex och relationer samt samhällsfrågor som berör oss alla i samhället, men en del handlar om hbt-frågor där jag själv tillhör och kan styrka.

Hoppas ni får nöje av att läsa mina berättelser, och skriv gärna något som ni undrar över eller vad ni tycker om mina artiklar.

Ha det bra allihoppa!

// Kramar FB